tarotqueen

Om det är någon som inte har förstått det nu, så arbetar jag med att svara på frågor på Ylvas spålinje. Ylva det är Ylva Trollstierna det, hon som så modigt ställde upp på Insider för att bevisa att Tarotkorten fungerade. Hur i hela himlens namn hon skulle kunna få handling av blcker ur det Keltiska Korset, är utanför min förståelse, men jag tycker att det var fantastiskt modigt av henne att försäka. Och egentligen lyckades hon ju alldeles fantastiskt. Hon hade INGA rätt, och rent statistiskt borde hon ha kunnat gissa en eller två rätt! Att då inte ha NÅGOT rätt, betyder att hon på något sätt träffat rätt - men inte "rätt" "rätt", utan "rätt" "fel".....vet inte hur en sådan där test egentligen skulle se ut för att den skulle fungera, men jag tar gärna emot förslag.

Jag tänkte just reflektera över den makt vi som sitter på en sådan här linje egentligen har. Någon ringer, jag får ett par datum, och frågan: "skall jag lämna honom?" eller "Skall jag gifta mig med honom, han har friat?"

Jag får för mig att ni som ringer tror att vi som sitter och svarar på något sätt har hemliga svar om livet som andra inte har tillgpng till, men så är det ju inte alls. Vi är helt vanliga människor - i alla fall Ylva och jag - och vi svarar er i enlghet vad korten säger. Men LYSSNAR ni verkligen på oss?  Ibland känner jag så starkt att ett förhållande bara inte skalll vara, och ibland är det precis tvärtom: det är en match "made in heaven" och det skall inte finnas minsta tveksamheter i relationen, utan det är alla system "go". Men tänk er MAKTEN jag har! Ni handlar i enlighet efter vad jag säger!

Det kostar strax under 20 kronor per minut för er att ringa en tarotlinje och en nogorlunda ordentlig genomgång tar bortåt 20 minuter, räkningen kommer på telefonräkningen. Jag skall inte ta upp er alla som gjort er beroende av kortens svar, och som ringer för allt och ingenting, och kör ekonomin helt ner i botten, för att ni inte längre känner er kapabla att fatta beslut på egen hand längre, utan jag tänker på er andra...."någorlunda normala"...."passar vi ihop?" ... "har vi en framtid tillsammans?" osv. Det är snabba svar på snabba frågor - vi tar VARJE fråga på allvar, annars skulle ni ju inte ringa till oss, så resonerar i varje fall jag....men hur mycket lyssnar ni på OSS?

Om du ringer till mig och frågar om er relation och jag talar om för dig att du ödslar din tid på en man som det ändå aldrig kommer att bli något med, går du då hem och gör slut? Bara grundat på mina ord? Eller säger du: "Ja, så säger HON, men det gör inte jag".....men fråga dig då: VARFÖR RINGDE DU OCH UNDRADE OM DITT FÖRHÅLLANDE?

Om du inte själv är säker på att ditt förhållande går åt rätt håll och att ni båda har samma mål, utan du måste ringa till en sådan som mig för att få det hela bekräftat, är det inte i sig självt ett tecken på att något är galet? Jag har gjort så många läsningar under årens lopp och i de flesta fall, när man börjar nysta i en fråga om ett förhållande, då börjar både det ena och det andra dyka upp. Men hur perfekt kan/skall en relation vara? Lite olika idéer måste man väl ha, men hur mycket är för mycket och hur lite är "perfekt"?

Skriv gärna en kommentar till mig, eller ändå bättre - skicka ett mail - jag GÖR en del gratis läsningar, för jag är intresserad av att dela med mig av mina kunskaper, och jag begär inte pengar för allt. För att JAG skall bli bättre måste jag öva, träffa folk och också diskutera det jag finner, så feel free: skriv en rad. Inkludera födelsedata så kan jag se massor mer än bara vad Tarotkorten berättar. Och tro inte på ALLT vad korten säger....även om de faktiskt, verkligen fungerar.

Nu skall jag ta en morgonpromenad med vovvarna. Det är helt ljuvligt i den tidiga sommarmorgonen, och sedan väntar det lilla nyfödda fölet i stallet. Hon föddes igår kväll, en helt perfekt liten flicka. Vi har inte haft bebisar på flera år och det här inspirerar till nytt arbete och ny träning! Vi får se vad det blir för en liten circushäst av henne till slut. För just nu räcker det med att jag får ta på henne överallt, plocka henne i öronen och lyfta benen....imprint training heter det, och lär fölet att jag är lika mycket mamma som mamma själv, att jag är en trygg figur som bara finns där jag också. När hon sedan väger 600 kilo och vill kramas gäller det att hon har lika mycket respekt för mig som hon har för sin mamma....JAG väger inga 600 kilo, så jag måste ha en bubbla med respekt omkring mig....

Ha en underbar sommardag, det skall jag!
**Gun-Britt, Trollpacka