Att vara nummer ett....
Jag har ju sagt att allt vi håller på med på något sätt också är kopplat till nummer på olika sätt. Det kan vara kopplat till ens födelsenummer, dagen kanske, eller månad OCH dag, eller kanske på någon kombination av bokstäverna i ditt namn, eller ett nummer som ständigt tycks vara återkommande i ditt liv. Idag tänkte jag tala om ETT. Numret ETT alltså. Det kan vara till exempel människor födda den 1:a i varje månad, men också den 10:e, så klart, den 19:e (1+9 = 10) eller den 28 (2 + 8 = 10...osv).
ETTOR vill, och skall alltid vara nummer ett. De har, som personligheter, en inre drivkraft att verkligen bara bäst på allt de ger sig in på. Och det är väldigt ofta de också verkligen bli bäst på det som de gör. Utan att göra en speciell utredning på någon kändis just nu, så kan man tänka sig att en person som Björn Borg eller Ingmar Stenmark är ETTOR. De drivs av en inre kraft att bara inte acceptera något annat än att vara bäst.
Som ni genast hör finns det naturligtvis en oerhörd massa inre, väldigt olyckliga känslor i det här också, för det är absolut omöjligt att vara bäst - i allt - eller i bara något speciellt. Allt inte lyckas bli bäst, ger ju i sin tur en känlsa av otillräcklighet som man ständigt måste bekämpa. En del tycks ha så mycket av den där känslan av otrillräcklighet att de helt enkelt inte ens försöker att bli bäst, för de erkänner sitt misslyckande redan innan de har försökt.
Sedan finns den andra änden av spektrat: de som blir bäst till varje pris som helst. De kan bokstavligen gå över lik för att nå sina mål. Det är givetvis inte särskilt bra det heller....och jag påstår inte att människor som lyckats har gått över lik för att komma dit, men en sak är säker: de har inte låtit sig slås ner i skorna av en rad misslyckanden. För även om det finns en och annan vinst utmed vägen, kan vi som avundsjukt tittar på, vara helt säkra på att vägen också varit kantad med misslyckanden, men misslyckanden som inte låtits ta överhanden. Det är DET som är det svåra.
Att vara runt en ETT-person innebär att man aldig befinner sig på den bästa postionen, utan alltid i just det sällskapet får nöja sig med att vara på sin höjd på andra plats. Det betyder inte att ettan hela tiden måste hävda sin plats, de är oftast väldigt säkra på den, men ibland kan ett-personer vara ohyggligt arbetsamma att vara runt, då en del har ett outsläckligt behov av att tala om att de är bäst, och att därmed på samma gång underförstått, låta en annan veta att de INTE är lika bra. Är den andra personen en svagare personlighet till detta, kan det för den personen vara fruktansvärt jobbigt att vara runt en sådan person. Då är det läge att byta vänner.
Med en ETTA till mamma eller pappa, skulle jag kunna föreställa mig att uppväxten kan bli till ett helvete. Antingen blir man pushad till att vara lika bra som sin ETT-förälder, men risken är större att ETT-föräldern hela tiden låter barnet veta att det kan bli lika bra som föräkdern, medan de då i samma andetag faktiskt talar om för barnet att då det INTE är bra nog nu, så kommer de aldrig riktigt nå fram. Det är lite av ett moment22, man kan aldrig riktigt få rätt, så det handlar lite om hur starka personligheter man har.
Jag är en upphöjd etta, alltså, vill jag alltid vara bäst, men jag lider också väldigt av att inte hela tiden vara i centrum, vara den alla talar om, osv. Livet är ett konstant slit och släp. Och ja, jag kan mycket väl tänka mig att göra som hon konstnären Odell, ställa mg på Västerbron och hota att ta livet av mig, bara för att skapa uppmärksamhet om min person, mina åsikter, eller min konst.
Plocka ut några ETTor i din omgivning. Se om du kan urskilja dem, och se om du kan se de karaktärsdrag jag plockat fram här och se om du kan förstå dig på hur den personen fungerar innerst inne. Se om du hittar en ETTA, helt enkelt. Och kom ihåg: alla ettor är inte Ingmar Stenmark eller Björn Borg, det finns ettor runtomkring dig också, i klassen, på jobbet osv. de är runtomkring dig, och de är inte alla strävarna...en del är tvärtom, de största mest melankoliska förlorarna....
Trollpackan
ETTOR vill, och skall alltid vara nummer ett. De har, som personligheter, en inre drivkraft att verkligen bara bäst på allt de ger sig in på. Och det är väldigt ofta de också verkligen bli bäst på det som de gör. Utan att göra en speciell utredning på någon kändis just nu, så kan man tänka sig att en person som Björn Borg eller Ingmar Stenmark är ETTOR. De drivs av en inre kraft att bara inte acceptera något annat än att vara bäst.
Som ni genast hör finns det naturligtvis en oerhörd massa inre, väldigt olyckliga känslor i det här också, för det är absolut omöjligt att vara bäst - i allt - eller i bara något speciellt. Allt inte lyckas bli bäst, ger ju i sin tur en känlsa av otillräcklighet som man ständigt måste bekämpa. En del tycks ha så mycket av den där känslan av otrillräcklighet att de helt enkelt inte ens försöker att bli bäst, för de erkänner sitt misslyckande redan innan de har försökt.
Sedan finns den andra änden av spektrat: de som blir bäst till varje pris som helst. De kan bokstavligen gå över lik för att nå sina mål. Det är givetvis inte särskilt bra det heller....och jag påstår inte att människor som lyckats har gått över lik för att komma dit, men en sak är säker: de har inte låtit sig slås ner i skorna av en rad misslyckanden. För även om det finns en och annan vinst utmed vägen, kan vi som avundsjukt tittar på, vara helt säkra på att vägen också varit kantad med misslyckanden, men misslyckanden som inte låtits ta överhanden. Det är DET som är det svåra.
Att vara runt en ETT-person innebär att man aldig befinner sig på den bästa postionen, utan alltid i just det sällskapet får nöja sig med att vara på sin höjd på andra plats. Det betyder inte att ettan hela tiden måste hävda sin plats, de är oftast väldigt säkra på den, men ibland kan ett-personer vara ohyggligt arbetsamma att vara runt, då en del har ett outsläckligt behov av att tala om att de är bäst, och att därmed på samma gång underförstått, låta en annan veta att de INTE är lika bra. Är den andra personen en svagare personlighet till detta, kan det för den personen vara fruktansvärt jobbigt att vara runt en sådan person. Då är det läge att byta vänner.
Med en ETTA till mamma eller pappa, skulle jag kunna föreställa mig att uppväxten kan bli till ett helvete. Antingen blir man pushad till att vara lika bra som sin ETT-förälder, men risken är större att ETT-föräldern hela tiden låter barnet veta att det kan bli lika bra som föräkdern, medan de då i samma andetag faktiskt talar om för barnet att då det INTE är bra nog nu, så kommer de aldrig riktigt nå fram. Det är lite av ett moment22, man kan aldrig riktigt få rätt, så det handlar lite om hur starka personligheter man har.
Jag är en upphöjd etta, alltså, vill jag alltid vara bäst, men jag lider också väldigt av att inte hela tiden vara i centrum, vara den alla talar om, osv. Livet är ett konstant slit och släp. Och ja, jag kan mycket väl tänka mig att göra som hon konstnären Odell, ställa mg på Västerbron och hota att ta livet av mig, bara för att skapa uppmärksamhet om min person, mina åsikter, eller min konst.
Plocka ut några ETTor i din omgivning. Se om du kan urskilja dem, och se om du kan se de karaktärsdrag jag plockat fram här och se om du kan förstå dig på hur den personen fungerar innerst inne. Se om du hittar en ETTA, helt enkelt. Och kom ihåg: alla ettor är inte Ingmar Stenmark eller Björn Borg, det finns ettor runtomkring dig också, i klassen, på jobbet osv. de är runtomkring dig, och de är inte alla strävarna...en del är tvärtom, de största mest melankoliska förlorarna....
Trollpackan
Kommentarer
Trackback
